Första uppdraget: Flyttnings- och monteringsfirma

När jag fick mitt första uppdrag blev jag rätt glad över att komma ut på jobb. Uppdraget var flyttjobb och jag blev kontaktad av en annan konsulent jag brukade ha. Företaget visade sig vara ett familjeföretag där farsgubben hade lagt ifrån sig det officiella uppdraget som daglig ledare för att mjölka pengar ur andra företag, samtidigt som han ändå kom in och gormade på sin familj och oss andra som jobbade på lagret och på de tillfälliga uppdragen. Den egentliga chefen var något lugnare och var inte så mycket på arbetsplatsen.

Första dagen satt jag och drack kaffe och läste tidningen innan jobbet satte igång.

Men sedan satte det fart och jag fick åka runt och släpa möbler mellan rätt fina lägenheter, med en rätt juste gubbe som tyvärr stressade för mycket. Vi riskerade att bli av med rätt mycket lön genom att parkera olagligt och rätt riskabelt på knepiga platser inne i stan, eftersom företaget inte betalade parkeringsböter, även fast de i princip förutsatte att man skulle parkera olagligt och riskera böter.

Jag fick också kånka upp kontorsmaterial till flashiga kontor i centrala Oslo, oftast tillsammans med familjens dotter. Hon ökade på tempot rejält, vilket gjorde att man fick rusha genom arbetsdagen och var helt slut när man kom hem. Hon sa en gång att hon jobbade hårt eftersom hon och familjen tjänade bra på det. Jepp, tänkte jag. Ni gör det, men inte jag, inte vi som sliter våra ryggar för er, vi gör det inte.

Saker blev riktigt jobbiga när jag skulle köra en flyttning själv, jag skrev så här till några vänner då:

Jag har skickats ut att köra flyttningar i centrala Oslo som är ett helvete, speciellt i fredagstrafiken, där jag förväntas fickparkera olagligt för att kunna kånka in möbler. Får jag böter så kommer jag få att betala dem själv. Jag får nästan magsår bara av att tänka på skiten. Senast blev jag dessutom skickad på uppdrag med familjens skoltrötta 17-årige son, som inte hade den minsta aning om kartläsning. Jag tycker att dom kan dra åt helvete och köra sina jävla flyttlass själva.

Mitt problem är att om jag säger det kan jag bli straffad av bemanningsföretaget, genom att inte få flera uppdrag. Alla som jobbar på bemanningsföretaget måste visa sig duktiga och sedan tjata och smöra för personalcheferna för att få attraktiva lagerjobb där man kan få sälja sin arbetskraft lite längre perioder och kanske få möjlighet att skaffa sig lite arbetskamrater.

Mot slutet av de 8 dagarna jag jobbade blev det lite bättre. Jag fick lugnare uppdrag som till exempel montera upp möbler i ett större arbetslag. Det gav mycket större möjligheter att ta småpauser, snacka med några av de andra rätt unga arbetarna, och framförallt slapp man ha med någon djävel som pressade upp tempot. Arbetsledaren vi hade med oss var rätt lugn och stressade inte. Flyttuppdragen som jag hängde med på blev också bättre, eftersom jag kunde sluta jobbet med betalt de sista 30 minuterna. Jag fick också en guidad tur till Holmenkollen på arbetstid när vi gjorde lite uppdrag där uppe.

När det just började bli juste och jag hade fått lite kontakt med arbetskamraterna var det slut på uppdraget, vilket för mig alltid sätter igång en massa tankar om hur jag skall få jobb nu?

Jag fick i alla fall ett samtal redan dagen efter då det var dags att gå på uppdrag två.